Tredje teknikträffen.

Nu har vi haft vår tredje teknikträff och den handlade mycket om ”Åna upp o ner”. Tibros marknadsutvecklare Magnus Thompson var med och informerade om dessa 10 festivaldagar vid Ånaplan i sommar. Tanken är ju att vi ska finnas där och visa lite av vår verksamhet och vad en ”Teknikförskola” kan vara. Det känns jättespännande men samtidigt lite konstigt. Vi funderar på hur vi ska utforma vår ”monter”. Men det lutar åt att vi flyttar med oss våra ”lärmiljöer” så de besökande kan få prova på våra miljöer och vårt material. Alla skolstadier ska förhoppningsvis finnas med på något sätt och då känns det extra viktigt att förskolan också finns med och visar att vi faktiskt är första länken i det livslånga lärandet. Vi vill förmedla att på förskolan finns det mycket lust, nyfikenhet, kreativitet och företagsamhet hos barnen. Vi önskar att dessa förmågor ska stanna hos barnen även i skolan. Ibland kan man uppleva att de mattas av någonstans på vägen. I så fall vad beror det på? Kanske ingen som vet, men vi tror att just förskolan är bra på att stimulera dessa förmågor hos barnen med miljöer och material som ställer frågor, utmanar och förbryllar barnen. Givetvis förutsätter det engagerade, närvarande och lyssnande pedagoger som har en barnsyn där de ser barnen som kompetenta och kapabla. Detta hoppas vi kunna förmedla på ett bra sätt med vår medverkan  vid ”Åna upp o ner”. Hoppas ni dyker upp!

Lutande planet

Vad händer när barnen får gå in i ett rum där pedagogen har lagt dit rör i olika dimensioner? Masssor, oj vad det var mycket att upptäcka. Bollar och bilar rullar bra, fast bara när röret lutar. Magneter går också bra att skjutsa ner i alla rören. De stora bollarna går inte plats i de smalare rören. Barnen kom snabbt på att de måste luta på rören för att något skulle hända. Här blev det också diskussioner om vad som skulle stoppas ner i röret och vart de tog vägen, hur fort sakerna åkte ner?  Barnen kom på att de var tvungna att vänta på sin tur eller göra ett eget lutande plan. Vi märker att barnen är bra på att ta efter och lära av varandra. Jag som pedagog är där och utmanar och sätter ord på vad som händer, jag frågar barnen vad de upptäcker.

Här ska testas, vilken boll rullar bäst?

 Vart är bollen?

 Om man hjälper bollen på traven, vad händer?

 Dessa saker kan vi prova stoppa i rören.

Men då! Den här bollen var ju för stor! Den får inte plats!

Här blir det turtagning och samspel.

Så här skriver "Förskola i utveckling - bakgrund till ändringar i förskolans läroplan":

"I barnens omgivning och vardagsliv finns en mängd företeelser som kan kopplas till naturvetenskap och teknik och som ofta upptar barns spontana intresse och nyfikenhet. Det är en viktig uppgift för förskolan att ta till vara och utveckla barnens intresse och engagemang när det gäller naturvetenskap och teknik som de möter i sin omgivning. Naturvetenskap och teknik har även nära kopplingar till andra målområden, som språkutveckling, matematik, skapande och värdegrundsfrågor liksom förskolemiljön"

Upptäcka tid med timglas

Barnen gjorde lite upptäckter med hjälp av timglas. Det blev många kloka tankar och en del diskussioner.
-Det växer sa en pojke.
-Ja, det blir mer sand där nere, svarade flickan.
-Vad är det för sand? Det är blåsand och rödsand, svarade pojken på sin egen fråga.
Här hade barnen ett samtal om färger, de jämförde och bytte timglas, vände fram och tillbaka, tävlade vilket timglas som var snabbast. De kom på att man kunde ta isär timglasen, om de spricker rinner sandet ut kom de tillsammans fram till.
Om vi ger barnen tid och möjligheter att upptäcka i miljön och vi är närvarande för att utmana , kan mycket upptäckas och utvecklas. Här använde barnen matematik när vi pratade om tid, färger, begrepp osv. Vi pedagoger behöver inte alltid ha de rätta svaren, barnen kan utforska och upptäcka ändå. Vi har ingen aning om vad timglasen innehåller för sand eller att de gick ta isär.

 Hög koncentration....- Jag tror den blåa sanden vinner!

- Timglaset gick att ta isär, sanden rinner ändå!

-Nu står sanden stilla! upptäcker pojken när han håller timglaset plant.

Pojken försöker blunda och gissa när sanden runnit ner. Man kan säga att han tränar på förmågan att uppfatta tid.

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

    utvecklar sin förståelse för rum, form, läge, riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring.

utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda matematiska begrepp och samband mellan begrepp (Lpfö 98)   

Tänkvärda reflektioner!

Barn blir olika beroende på vilken situation de befinner sig i. Ett barn kan tyckas vara koncentrerat, visa nyfikenhet och engagemang i en situation/miljö, men i en annan situation/miljö kan samma barn vara frustrerat, okoncentrerat och uppfattas ”stökigt”. Det är vår uppgift som pedagoger att låta barnet befinna sig i den ”positiva” situationen/miljön så mycket som möjligt. Det ger givetvis barnet bäst förutsättningar för att lära och utvecklas. Förr tänkte vi att barnet behövde försättas i den ”negativa” situationen/miljön för att träna på och lära sig att vara där. Men oftast blev det inget bra resultat, för vare sig det enskilda barnet, den övriga barngruppen eller oss pedagoger 
(Egen reflektion)


En skicklig pedagog som reflekterar över sig själv uppfattar inte barns koncentrationssvårigheter och bristande intresse som en defekt hos barnet utan som en brist i den egna förmågan att konstruera en pedagogisk praktik som stimulerar alla barn…
(Lotta Törnblom, Lärarfortbildning)


När vi säger något om ett barn säger vi samtidigt något om den pedagogiska verksamhet vi erbjuder. Ett koncentrerat barn befinner sig i en verksamhet med något att koncentrera sig på. 
Ett okoncentrerat barn befinner sig i en verksamhet med lite att koncentrera sig på för detta barn.
Ett passivt barn befinner sig i en verksamhet med lite att vara aktiv med för detta barn.
(Elisabeth Nordin Hultman, Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande) 


Dessa reflektioner kan kännas tuffa mot oss pedagoger, men vi tolkar det som att detta är läroplanens intentioner. Läroplanen skriver att verksamheten ska utgå från barnens behov, erfarenheter, intressen och åsikter. Vi ska stimulera barns företagsamhet, nyfikenhet och lust att lära. Vi ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll. Vi ska utvärdera oss pedagoger och verksamheten, inte barnen. Vi måste fråga oss vad vi har gjort för att stimulera barnens intresse, nyfikenhet, lust att lära och sträva mot de mål som läroplanen uttrycker?

Detta tycker vi är reflektioner och frågor som borde diskuteras i nätverk mellan förskolor. Man behöver absolut få reflektera och diskutera mer pedagogiska tankar för att kunna utmanas och utvecklas. Finns det någon som håller med?

Spår av noshörningar och tigrar.

Vi har skrivit tidigare att vi försöker ta reda på barnens avsikter med sitt handlande innan vi ”stoppar” dem. Idag uppstod en sådan situation. Två killar valde att vara i ateljén. De tog med sig djur in ifrån ”byggen” och tänkte sig att måla på dem. Först kändes det inte ok, måla på djuren! det gör man väl inte? Men pedagogen lät barnen ta med sig djuren och observerade vad som skulle hända. Killarna började måla på djurens kroppar. Pedagogen såg att de ville göra avtryck av djuren på papper. Killarna upptäckte att det inte gick så bra att trycka med djurens ojämna kroppsform. Efter en stund kom de på att de istället kunde måla på djurens fötter och göra spår på pappret. Under denna stunden i ateljén tog pedagogen verkligen vara på barnens intentioner, deras nyfikenhet, upptäckarlust och utforskande. Nu är djuren rena igen, det var så enkelt som att bara tvätta av dom med varmt vatten!  

   

                        

Killarna tycker verkligen att deras påfund att testa måla på djuren är intressant.

Färgen på tigerns rygg vill inte färga av sig på pappret. Men han upptäcker att om han målar på fötterna och trycker, så blir det fotspår.

Kompisen ser hur han gör och börjar också måla fötter och göra fotspår.

Det blir många spår av olika djur. Nästa gång kanske de ska prova att göra fotspår av sig själva?

Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten. Den skall utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och ideer skall tas till vara för att skapa mångfald i lärandet (Lpfö 98) 

Upptäckter med vatten

Eftersom temperaturen ute varit på minus, har vi tagit tillfället i akt att inspirera barnen att ha tankar kring hur vatten stelnar och blir till is. I detta projekt har flyta och sjunka varit flitiga begrepp, eftersom barnen lagt saker i vattnet (pärlor, färg, fjädrar, pinnar, sand mm). Barnens upptäckter var att isen blev större, vatten ökade sin volym när det stelnade. Detta kunde en flicka konstatera eftersom ballongen spruckit och gått sönder när vattnet frusit till is. Upptäckten av att isen kan gå sönder blev väldigt kul. Det fanns vatten inuti "ballong isen", vattnet hade inte stelnat längst in.

Det blev vackra konstverk att undersöka, känna på, smaka på och studera isens vackra struktur. Vi lade ut speglar på bordet för att få en dimension till. När det var dax att gå ut tog vi med oss "ballong isen" och fortsatte att undersöka ute.

 

  Nu ska vi se vad som finns inuti dessa ballonger?

 Pojken tar bort rester av ballong, oj vad halt och kallt isklotet var.

Barnen inspirerades av att experimentera med den vackra isen och dess färger och former.

 Vilket vackert isklot!

 Här försöker vi sammanfoga isen med hjälp av salt.

Så här blev konstverket.

 Vi tog med "ballongisen" ut.

 Oj, denna ballongen har inte stelnat.

"utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband med naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen" Lpfö 98

Nytt konstruktionsmaterial!

För oss är det iallafall nytt, detta ofärdiga konstruktionsmaterial från Kronkvarn här i Tibro. Bara fantasin sätter gränser för vad det kan bli. Idag har vi åter igen reflekterat över hur olika flickor och pojkar konstruerar för det mesta. Dikussionen kom direkt igång...vad beror det på? Är det vi som påverkar barnen? Åter igen kom vi också fram till, att vi inte tror att vi pedagoger påverkar barnens "genustänk", men att samhället i övrigt och kanske i hemmen görs det.  En utav tankarna med att vi väljer ofädigt material här på Bäcken är just att det inte är "genusifierat", utan är helt neutralt, ändå blir det skillnad på flickors och pojkars konstruktioner. Vi har observerat att flickorna gärna bygger saker till hemmet eller fantasifigurer, medan pojkarna oftast konstruerar fordon eller maskiner. Däremot väljer lika många tjejer som killar att konstruera, så skillnaden är just VAD de konstruerar. Men kanske just den skillnaden är bra för framtiden, så att både tjejer och killar behövs inom denna branch???

 - Jag ska göra en groda! Bara fantasin sätter gränser. Här är två tjejer som gillar att konstruera.

 Titta jag bygger tårtor, många tårtor! Hon fick blåsa ut många ljus.

Flickan inspererades att bygga tårtor i olika höjder och längder.

Här leker tjejerna med brandbilen som en av pojkarna byggt.

 

Åter en konstruktion som killar har gjort, ett fordon. De rullade det annorlunda fordonet mellan varandra.

Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att att prröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller  (Lpfö 98 s.5)