Båtbygge och båtlek.

Rollek är viktigt för barnens utveckling, i/med den tränas, bearbetas och utvecklas många förmågor. I vår barngrupp har rolleken verkligen tagit fart senaste tiden, ett steg i utvecklingen från de tidigare bredvidlekarna. Vi har märkt att de gärna vill ut och åka, packa med sig saker, säga hej då för att sedan komma hem igen, åka och handla, leka familj osv. Vi har nu därför tänkt tillföra lite "lekinspiration" i "lekmiljön". Det har blivit en båt och lite tillbehör som inspirerar till båtlek och annan rollek.

Här börjar skapandet av våran båt. Henric, Uffe och Filip mäter, sågar och skruvar.

Nu ska båten bli fin med lite färg.

För att introducera  "båtleken" spelar vi lite teater för barnen.

En sjökapten med vacker hatt!

Nappar gör det också!

Barnen har stora ögon och lever sig in i båtturen.

En sjörövare dyker också upp.

Vi hittar en flaskpost på havet.

I flaskposten står det att det ska finnas en skatt i närheten...undrar vart?

Barnen hittar skattkistan uppe på en hylla. I skatten fanns det guld och pengar.

Nu var det dags för barnen att åka ut på havet och självklart skulle flytvästarna på.

Över båten finns natthimlen som lyser fint på natten! Den är skapad av ett ljusnät och tygremsor.

Mera färg i vatten!

Att röd och gul = orange har barngruppen tidigare kommit på. Nu har några också upptäckt att blå och röd = lila. Att använda färg i ”vattenleken” var inte vår tanke från början. Vi hade mer tänkt att barnen skulle utforska volymer, flyta/sjunka, förflytta vatten osv. Men finns det rätt och fel när det gäller barns utforskande och lärande? Det är svårt att bli annat än glad när man hör –Fröken fröken! Det blir lila. Blå och röd blir lila. Tänk om man då skulle svara: -Vart har du tagit det där? Häll ut det där! Du får inte ha färg här inne?

                           

Värt att fundera på: Vilka signaler sänder vi då till barnet? Varför får de inte ha färg i vattenleken? Vad kan hända som värst? Är färgen för dyr? Kan det bli smutsigt? Går det inte tvätta bort? Ska barn inte ta sig sådana friheter eller vad är problemet?

När vi diskuterar och reflekterar över hur vi bemöter barnen – förhållningssättet, kommer vi alltid fram till att det är viktigt att försöka ta reda på ”barnperspektivet” dvs. vad har barnet för avsikt med sina tankar, sina frågor och sitt handlande. Det är mycket enklare att förstå och bemöta ett barn om man vet vad de har för avsikter. 

Fröken, fröken!! Det blir lila! Blå och röd blir lila.

Det är nog så att "learning by doing" stämmer ganska bra i vår barngrupp.

Hela dagen pratade flickan om att göra lila färg sen hon upptäckte detta fenomen.

Stolt tjej visar upp resultatet lila!

Hon provade sen också att blanda blå och röd i ateljen med cromarfärgen

och det blev också lila resultat.

Hon inspirerade på detta sätt många andra barn att vilja blanda färg.

Kompisen tyckte det var mer spännande att göra bubblor i det blåa vattnet.

Att vattnet var blått gick inte att dölja, men det gjorde inget för det var pojkens favoritfärg.

45 minuter med skruvdragaren!

Under 45 minuter undersökte och testade denna pojken en skruvdragare. Han började med att trycka på knappen så bitsen snurrade. Han kom efter en stund på att han kunde byta håll genom att trycka upp eller ner på knappen. Sen upptäckte han lampan och ville testa att lysa på olika saker och på sig själv. Han testade verkligen olika positioner med skruvdragaren…sittande, liggande, ihop krypen, stående osv.
Han höll bitsen mot handen och kände att det kittlades mot huden. Efter stund gick han runt och hittade olika ställen att skruva på…Detta skedde under tiden som flera barn gick ut och in i rummet. Då förstår man att nyfikenheten, intresset och den inneboende lusten att lära  finns.

Både ordet och själva verktyget finns i miljön. Pojken i dokumentationen har lärt sig att uttala ordet "skruvdragare". Inte läsa än, men det blir nog nästa steg med det intresset för skruvdragare.. 

Det snurrar!

Det är jag som bestämmer hur det ska snurra!

Titta nu lyser lampan där! han pekar.

Undrar hur det lyser om jag ligger ner?

Yes, jag kan ju både lysa och snurra på en gång. Det kittlas lite mot handen.

Här finns det ju skruvar, jag testar att skruva i dom.

Flera skruvar, jag testar här också.

Dom här hjulen sitter ju fast med skruvar ser jag nu. Jag testar här också.

Nämen! det finns ju skruvar överallt. Ja faktiskt, en ganska bra iakttagelse av en 2 åring.

Den här går ju faktiskt också att skruva med. Inte lika kul och inte lika många finesser, men det funkar.

     Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar. 

(Lpfö 98)

Big ben och Eifeltornet!

Idag var barnen här på Bäcken lite internationella, de var i London och Paris… Vi har satt upp lite inspirations bilder i byggrummet för att få barnen lite intresserade av olika byggnader och konstruktioner. Idag blev de tydligt inspirerade av bilderna… de försökte sig på att konstruera Big ben och Eifeltornet…
har vi blivande ingenjörer  på Bäcken tro??

Big ben och Eifeltornet pryder väggen i byggrummet.

Här är barnens sätt att konstruera de båda kända byggnadsverken.

De funderade en stund på vad som skulle kunna bli klockan på tornet. Vi letade runda former bland materialet...en tom kabelsnurra och en rundstav fick det bli...det gick t.o.m och snurra på klockan.

Ett barn tyckte att tomma konservburkar såg ut att vara av samma "färg" (metall) som Eifeltornet, så detta blev hennes resultat av konstruktionen.

Skriften "Förskola i utveckling - bakgrund till ändringar i förskolans läroplan" skriver :

Förskolemiljön och kontakter  med miljöer utanför förskolan har stor betydelse då barn lär och utvecklas i samspel med den fysiska omgivningen. En mångsidig miljö med ostrukturerat material och som lyfter fram, utmanar och synliggör fenomen i vardagen gynnar fantasi och kreativitet. Förskolan bör vara rik på material och redskap som inbjuder till att pröva, undersöka, experimentera, testa och förbättra samt beskriva föremål.

.

Dokumenterad upptäckt i magnethörnan!

Idag ville en utav pojkarna bygga en ”snöskottare” i magnethörnan. Han utgick ifrån 4 hjul och några sammanhållande magneter. Sedan var det dags att få till skopan. Han försökte med 2 kvadratiska magneter, men de ville inte spreta isär som en skopa, utan ville sitta ihop (magnetism). Vi pratade om hur vi skulle få den att spreta.

 – Prova med att sätta dit någon form där emellan som håller isär, sa jag. Han provade sig fram och märkte snart att en triangel passade perfekt. Nu byggde han flera skopor, 2 st till varje ”skottare” och en till kompisens traktor.

Pojken har konstruerat en "skottare" och nu ska det bli en skopa. Men "magnetkvadraterna" vill inte spreta isär, utan dras mot varandra, pojken blir lite arg. - Det går inte!

Här provar han med olika former och kommer fram till att trianglarna blir perfekta. 

Titta vilken fin skopa...kan inte bli bätre!

När han väl löst uppgiften vill han göra många skopor...vad härligt det är när barn känner att de lyckas lösa sina "problem". Vi vill att problemlösning ska vara central i vår verksamhet och en förmåga som barnen ska ha fått tillfälle att utmana och utveckla innan de slutar hos oss. Detta ställer krav på oss som pedagoger, hur vi förhåller oss till barnen...inte alltid lätt att inte lösa barnens problem för att vara snäll och hjälpsam. Men när man ser hur lyckliga de blir efter att ha löst det själva känns det rätt.

Pojken gör en skopa till kompisens traktor också, han blir jätteglad och fäster den direkt i fram.

Under den här byggstunden fick pojkarna också upptäcka magnetismens krafter. När de körde för nära varandra med sina fordon ville dom sitta fast med varandra och det ena fordonet kunde ”ta” skopan ifrån det andra…intressant.

"Förskollärare ska ansvara för att dokumentera, följa upp och analysera hur barns förmågor och kunnande kontinuerligt förändras inom målområdena i förhållande till de förutsättningar för utveckling och lärande som förskolan bidrar med "(Lpfö 98)

Plåtvägg!

Dags att tillföra och utmana i magnethörnan. Vi tog kontakt med grabbarna på Plåttech och de sa att det gick att fixa plåtbitar på 100 x 150 cm i olika färger. Så en beställning fick det bli och nu sitter plåten på väggen för att agera fäste för magneter. Det blir häftiga kulbanor med Frigitsmaterialet. Vi fick också en ide när vi var på Balthasar, att använda banorna till vatten, så det fick bli en ”plåtvägg” i ”vattenleken” också… det är lika kul som det ser ut att följa vattnets väg ner för banan. Förut har vi berättat att vi ”flyttat in” roliga ”utemiljöer” och kunnat leka i dem inne. Till detta ändamål passar också en ”plåtvägg” perfekt. Det blir lätt att förflytta bilderna om de är fästa med magneter.

Pojken och flickan turas om att lägga i sina kulor.

Nu är det flickans tur att se om kulan håller sig i banan eller om hon måste justera.

 

Yes! Kulan kom i mål. Kanske vi ska ta tiden för att se vilkens kula som går snabbast??

Vattnet är lite svårare att kontrollera...det skvätter, men det är bara roligt!

Även här turas de om att hälla vatten. Turtagning och att vänta på sin tur är inte alltid lätt, men när man bara är två går det ganska bra i alla fall, inte så lång tid att vänta.

På "plåtväggen" i hallen har vi flyttat in pulkabacken.

Vi har tagit kort på backen, förstorat upp den och laminerat. Sedan tagit kort på barn, pulkor, madrasser, stjärtlappar och laminerat dem också. Vi har satt magneter på baksidan och nu kan vi åka i backen inomhus...lite crazy kanske, men det får man vara ibland!

Från ordning till kaos? Att få hålla på när man vill – rättighet eller dumhet?

Dessa frågor kanske man kan ställa om vår verksamhet. Men vad glad och sporrad man blir när det arbetssätt man tror på  visar sig gynna barns utveckling och lärande. Vårt sätt att låta barnen ha tillgång till alla lärmiljöer och allt material under hela dagen och när de känner lust och nyfikenhet för det, har gjort att de utvecklat nya sätt att använda material och också dragit slutsatser om hur man använder det på bästa sätt. Man kan förklara vårt arbetssätt med att vi formulerar mål med våra miljöer. Vi försöker utforma miljöer som utmanar de förmågor vi/läroplanen vill att barnen ska utveckla. Om vi märker att det inte blir några kreativa processer i miljöerna är det vi som misslyckats och inte barnen. Det är lätt att tycka att barnen är okoncentrerade och inte kan leka på det sätt vi vill, men vad har då vi professionella pedagoger gjort för att de ska lyckas, bli nyfikna, intresserade, utmanade? Vad ser barnen när de kommer in i rummet/miljön? Vad är tillgängligt och varför? Vad får barnen göra och varför? Har vi funnits där och visat på hur man kan göra? Ställer miljön och materialet några frågor till barnen att försöka hitta svar på? Om barnen har önskemål - vad svarar vi – ja eller nej och varför? Svaren på dessa frågor beror på hur vi ser på barns lärande, deras förmågor och deras inflytande över sin vardag. Dessa frågor anser vi är viktiga för att synliggöra det som inte alltid syns bl.a. förhållningssätt, tid, organisation och regler.

Fram för mer pedagogiska diskussioner i förskolan!