Idag löstes ett uppdrag i ”vattenleken” på ett fungerande sätt. Två killar ville ha vatten till en balja, för att leka med hajarna.
-Ok sa jag! men idag får ni inte använda kannor att ösa med. Ni får bara använda er av detta!
Matrialet var en slang, ett rör, två böjar, trattar och sprutor. Killarna påbörjade ett intensivt samarbete för att lösa uppgiften. Först höll den ena pojken slangen under vattenkranen och den andra såg till att andra sidan av slangen hölls i baljan på golvet. De samtalade hela tiden med varandra för att anpassa avstånd och placering. Killarna tyckte att detta sätt gick för sakta.
De provade istället med det större röret. Men röret var ju inte böjbart och gick därför inte att få perfekt in under vattenkranen. Men snart kom de på, att om de skruvade fast en av böjarna gick det att få in röret perfekt under kranen. Nu forsade vattnet ner i baljan och uppdraget var löst.
Slangen passar ju perfekt under kranen!
Men det händer inte mycket i baljan...
...lite tråkigt
Det stora röret rymmer mer vatten, berättar killarna. De försöker en stund med röret, men det verkar inte gå att få i något vatten i det.
Till slut provar de med böjarna och märker att det är en bra lösning.
Det blir lite extra kul när vattnet får rinna genom "vattenhjulet" också!
Vad kan vi ta med oss ifrån denna stund i ”vattenleken”. Vad såg vi och vilka glasögon hade vi egentligen på oss? Upptäckte barnen något och vad kan vi göra för att barnen ska få möjlighet att vidareutveckla tankar om detta?
Detta är vårt sätt att tänka kring pedagogisk dokumentation. Vi vill ta till vara på barnens egen nyfikenhet och drivkraft att lösa problem och att lära sig saker. Därför måste vi också vara lyhörda för och reflektera kring vad som upptar barngruppens tankar.
Christina Whener - Godee fångar förändringsarbetet på ett igenkännande sätt i boken Att fånga lärandet- pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier s.112
"Hur tiden, rummet och materialet är organiserat för lärande är i allra högsta grad traditionsbundet. När lärare börjar göra pedagogiska dokumentationer med hjälp av olika medier får de problem med tiden, att hinna med att dokumentera och berabeta materialet. Den som vill fortsätta måste helt enkelt spränga gamla tidsstrukturer och organisera om sitt arbete. Förskolor, skolor och fritidshem ser relativt lika ut över hela landet, med likartad inredning, materialutbud och strikt tidsindelning. Att tänka med utgångspunkt att alla är lika och "alla på en gång" har krävt sin organisation och tidsstruktur.
Om vi ska komma över koden som gör att vi kan upptäcka det aktiva, utforskande barnets eget kunskapande, måste vi förbinda oss att lämna ambitionen och tvångstanken att att förmedla allt vi själva kan och kommit på. Vi måste förändra tanken på att behandla alla som om de var lika och rikta in oss på det stoff, material och olika miljöer som kan sätta igång olika aktiviteter och ge nya utmaningar."
TREVLIG HELG!