Studiebesökskvällar!

I veckan har vi haft studiebesök både måndag och onsdag kväll. 20 pedagoger från vår grannkommun Karlsborg ville komma och besöka oss. Vi tyckte att det var lite för många att kunna möta på ett bra sätt samtidigt och delade därför upp besöket på två kvällar. Det är verkligen jätte kul och givande att ha besök och få frågor av intresserade pedagoger. Vi får reflektera över vår egen verksamhet och ibland stå till svars för vad, hur och varför vi jobbar som vi gör och vi märker att det utvecklar och stärker oss.

Vi fick svara på frågor som; Vad ser ni för fördelar med ert sätt att jobba? Vad är skillnaden mot hur ni jobbat tidigare? Är någon kritisk mot ert sätt att jobba? Vad tycker föräldrarna? Vart får ni idéer och material ifrån? Ni verkar inte vara så styrda av rutiner? Hur kan en dag se ut hos er? Har ni ingen grupp för de som ska till skolan, skolförberedande? Vad säger städerskan när ni inte alltid plockar undan? Får barnen använda limpistolen själva? Hur gör ni med planeringstid?

Det var två trevliga kvällar med förskoleutveckling i fokus och vi bestämde att höra av varandra om obesvarade frågor dyker upp.

Tack för besöket alla Karlsborgs och Mölltorpspedagoger :)

 

 

 

Hajburar och entreprenöriella förmågor!

Igår läste några barn om hajar och letade fakta på nätet. Det blev diskussioner om någon skulle våga bada i vatten där det finns hajar? Svaret blev att ingen skulle våga det. Vi berättade då att det finns ”hajburar” som människor kan hoppa i och sedan sänkas ner i vattnet, så inte hajarna kan komma för nära. Detta tyckte barnen var spännande och vi letade efter bilder på det. Sen kom tanken om att göra ”hajburar” till vår egen havsmiljö. När vi tittat på bilder och funderat en stund upptäcktes en riktigt bra och enkel ide...physsaliskorgar och buntband!

Så nu har barnen skickat ner bl.a prinsessor, prinsar och hundar till hajarna och alla har klarat sig utan att bli uppätna. Det är inte bara hajar som hälsar på utan också snälla djur som delfiner, valar och sjölejon.

 

Barnen kom också på att det behövdes en båt att åka i på havet...så de gick till verkstan och tillverkade en. En dag där många entreprenöriella förmågor nyttjats; nyfkenhet, kreativitet, initiativförmåga, företagsamhet, problemlösning, samarbete osv...

 

 Vilken stor mun vithajen har...barnen vet inte om de skulle våga åka ner i sådan bur!

 

Vi läste också att hajar lockas av blodlukt. Barnen lägger ut blodspår för att locka fler hajar.

 Här tillverkas en "hajbur".

 Så här fin blev båten.

 Prinsessans tur att åka ner i buren...

 ...och nu kommer tigerhajen!

Delfinen kommer och hjälper prinsessan.

Ann Bamford och Micke Gunnarsson inspirerar oss!!

I torsdags hade några av oss förmånen att lyssna på Ann Bamford, professor i pedagogik vid University of Arts London och författare till boken The Wow Factor. Efter att ha hört henne blev vi stärkta i våra tankar om att barnen behöver få tillgång till mycket kreativt material och att det stärker deras motivation, samarbete, glädje och självförtroende. Hon har forskat och sett att i de länder som satsar på mer estetiska ämnen och kreativ undervisning når eleverna bättre skolresultat.

Ann Bamford berättade att Sverige har ett internationellt rykte om sig att ha en innovativ och kreativ skola. Men hon berättade också att hon börjat oroa sig för Sverige. Det finns en press här att gå tillbaka till en mer gammal traditionell modell bl.a. av vår egen utbildningsminister. Det finns en stark press på ett mer innovativt samhälle, samtidigt som man är orolig för skolresultaten och tror att det kan lösas genom att titta 50 år tillbaka i tiden med bl.a. mer katederundervisning, mer disciplin, mer läxor, fler prov och fler betyg! Ann Bamford menar att det finns bevis för att de länder som värderar estetiska och kreativa ämnen högt lyckats bättre i olika test.

Hon beskrev de förmågor dagens barn kommer behöva i framtiden och vi kopplade direkt dessa till de entreprenöriella förmågorna. Hon menade också att många barn lär sig mer saker utanför skolan än i skolan, men att detta är ett faktum som skolan ofta blundar för och många gånger istället kör på i samma hjulspår. Ni kan se Ann Bamfords föreläsning här.

Micke Gunnarsson är en annan intressant person med många tänkvärda insikter. Han kommer också till Tibro och föreläser i februari och det ser vi fram emot. Vi har följt hans blogg och fascinerats av hans engagemang, hans mod att stå upp för barnen och samtidigt kritisera det håll som skolan är på väg åt just nu.

Lyssna, läs och begrunda!

Skum är spännande!

Under en tid har skum varit under luppen i ”vattenleken” här på Bäcken. Barnen har undersökt VAD man kan göra skum av och HUR man gör? Barnen har testat sig fram. De har provat olika blandningar såsom att blanda i Yes- diskmedel, tvål, schampo eller bara vatten. De har provat att blåsa med korta/långa sugrör, olika större rör, vispat med visp och skakat. Några saker de lärt sig om skum: 1. Det funkar bäst med Yes- diskmedel och vatten i ett kärl och sedan blåsa med ett litet sugrör. 2.  Det blir mer skum om man är två som blåser samtidigt, som att motorn blir starkare. 3. Skummet blir vitt även om vattnet är färgat har de upptäckt. 4. Skummet försvinner efter en stund, barnen tror att det smälter. 5. Skum är lätt, det går att blåsa iväg. 6.Skum ser ut som skägg om man sätter det på hakan.

 Vatten och Yes bubblar så här bra när man blåser med korta sugrör...

 ...med långa sugrör blir det jobbigare att göra bubblor och skum.

 Skummet flyger lätt iväg.

 Det blir så mycket skum att barnen måste fånga upp det i en balja på golvet.

 Detta stora rör gick inte alls att göra bubblor med...för det var för stort att få in i munnen.

 Detta rör gick bättre men det var tungt att blåsa.

För att få skum i denna stora balja fick barnen hjälpas åt.

Här testas teorin om att det går att vispa fram skum.

Barnen väntade sig färgat skum, men blev faktiskt lite besvikna då det bara blev vitt. 

Här har de skakat om behållaren och kan se att skummet fått lite färg...en stund innan det återgår till vitt.

Skum väger nästan "ingenting" i förhållande till vatten upptäcker barnen.

Så här såg skummet ut i "vattenleken" efter några timmar när vi tittade efter.

-Det har åkt ner i hålet där (slasken)! var barnens teori.

Lillelunda på besök!

.

I veckan hade vi 12 pedagoger här från Lillelunda förskola i Lundsbrunn. De har precis som vi varit med i STEPS- projektet och har där igenom tagit kontakt med oss för en inspirationskväll. Det blev mycket reflektioner och diskussioner om organisationen av tid, miljöer, hur vi ser på kompetenta barn och hur vi synliggör det. Vi kom också fram till att det viktigaste är att försöka se möjligheter istället för hinder med de förutsättningar som finns.

Många som besöker oss tycker att vi har så bra lokaler och kanske känner att de inte har samma möjligheter. Vi tycker också om våra lokaler, men de såg verkligen inte ut så här när vi flyttade in. Vi har jobbat ganska mycket för att få våra miljöer ändamålsenliga och intressanta för barnen och vi ändrar dem också hela tiden efter barnens behov. Visst spelar lokalerna roll för hur mycket yta barnen har att röra sig och dela upp sig på, men de spelar ingen roll för barnsynen, förhållningssättet och pedagogiken. Man kan också fokusera på olika saker i sin miljö. Vi har valt att fokusera på barnens pedagogiska miljö. Kanske andra utrymmen fått stå tillbaka lite såsom personalrum, skötrum och förråd. Men detta är något vi valt själva och då blir det lättare att se fördelarna. Några kanske tycker att andra utrymmen är viktigare och då ser man fördelarna med det. Det finns nog varken rätt eller fel i vad som prioriteras, huvudsaken är att man vet vilket syfte man har och vad det leder till...

Pedagoger med upptäckarlust:

 Moonsanden älskar alla, små som stora!

 Reflektioner om att dela av rum och dess olika funktioner blev det.

 

Vårt återanvända material var i fokus. De blev inspirerade att ta kontakt med sina lokala företag för att kanske få lite spill material.

 De flesta besökare vi haft önskar att de hade en vattenmiljö, där barnen själva kan utforska vatten på sin egen nivå och därmed blöta ner både sig och rummet utan någon större skada skedd. Att denna miljö är något att satsa på håller vi absolut med om. Vissa barn kan fängslas här inne under långa stunder, upptäcka vattnets egenskaper, att förflytta vatten, olika mängder och volymer. Vi upplever att detta är en miljö där barnen har lätt att koncentrera sig, även de som annars kan ha svårare för det...och det tycker vi verkligen är ett argument för att skapa en vattenmiljö.

Föreläsa?

Ett telefon samtal och vi blir tillfrågade om att komma till Stockholm och föreläsa om hur vi jobbar med entreprenöriell pedagogik och teknik i förskolan! Vad ska man svara? Nä, det vet vi inte om vi kan? Vi vet inte hur man gör! Vågar vi det? I Stockholm?

Efter några dagars funderingar och noga eftertanke har vi i alla fall bestämt oss för att anta utmaningen.

15 maj blir det, på konferensen ”framtidens läromedel - fokus förskolan”.

Vi har redan börjat fundera på hur vi ska kunna förmedla våra tankar och vårt arbetssätt på bästa sätt...det blir verkligen en spännande utmaning!!! Det blir också ett tillfälle för oss att plocka fram våra entreprenöriella förmågor och testa vad de går för :)

Föreläsningen kommer heta:

Vår "teknikresa" genom entreprenöriell pedagogik.

-Teknikens roll i förskolan: undersöka, upptäcka, utforska och reflektera.

-Tid, rum, material och förhållningssätt - hur organiserar vi vår verksamhet utifrån de grundpelarna?

-Entreprenöriella förmågor - hur tar vi tillvara på bådeflickor och pojkars potential?

Stor och liten bygg!

Som sagt är vår barngrupp just nu  inne i en period då rolleken är i centrum.Vi försöker därför hitta olika miljöer där barnen kan få utlopp för den, samtidigt som de kan vara kreativa och använda ofärdigt material som kan bli flera olika saker.

 I vår "storbygg" skapas nya rollekar hela tiden. Idag byggdes ett flygplan att flyga iväg med. Själva formen på flygplanet hade barnen klar för sig. En del fram, en del bak och vingar på mitten. Men styr man flygplan med en ratt? Något att ta reda på. Vid sidan har i alla fall piloten många knappar att trycka på för olika funktioner!

 I vår "lillbygg" har vi skapat tre miljöer utifrån vad vi uppfattar att barnen ägnar mycket tankar åt; det blev  en miljö där barnen kan bygga, skapa och leka med dinosaurier.

 Plastväxter passar perfekt som djungel och mat åt växtätarna.

 

Tomma trådrullar blev kratrar, kaplastavar blev till stigar, physsaliskorgar är burar osv...

 Här har barnen byggt en bro åt växtätarna.

 

Om dinosaurierna vågar kan de gå bort till havet och dricka lite...men se upp för hajarna!

 

Havet är andra miljön! Mycket blått material som symboliserar havet.

 Hajarna har flyttat in!

Ett sjölejon latar sig på bryggan.

 

 I den tredje miljön i "lillbyggen"  finns just nu olika byggklossar och lite annat material där barnen kan skapa sina omtyckta händelsebanor eller bara olika byggnader.

Alltid lika spännande att se vart bollen tar vägen!

Ny termin!

Höstens mål, att barnen ska vara med mer i reflektioner och dokumentationer kring verksamheten och sitt lärande, fortsätter under våren. Vi funderar mycket på hur vi ska få barnen uppmärksamma på vad och hur de upptäcker och lär. Vi återkommer nästan alltid till ”lyssnandets pedagogik”. Att vara närvarande barnen rent fysiskt, men också väldigt närvarande i deras tankar och verkligen ”lyssna på” hur deras tankebanor går och vad som kan vara nästa steg i det utforskande som upptar deras tankar och funderingar. Detta arbetssätt kräver ganska mycket av oss pedagoger, men det gör också arbetsdagarna så mycket roligare och intressantare.

(Litteratur tips: Lyssnandets pedagogik. Ann Åberg, Hillevi Lenz Taguchi)

Bygg och konstruktion och skapande har som ni vet stor plats i vår verksamhet på olika sätt. Eftersom vi strävar efter att barnen så mycket som möjligt ska vara kreativa, problemlösare och se nya möjligheter, blir detta naturliga områden att jobba med.

Vårt ”ofärdiga” material har fått igång barnens kreativa tankar. Dagens barn är ofta vana vid mycket tv eller andra färdiga koncept. De är ofta vana vid färdiga leksaker där kreativiteten inte utmanas så mycket. Att erbjuda så mycket ofärdigt material som möjligt har vi märkt genererar mindre tjafs, eftersom materialet oftast räcker åt alla istället för några enstaka dockor eller bilar som alla vill ha samma utav. Vi ser också hur det ”ofärdiga” materialet gör att barnen kan tänka utanför färdiga ramar...det finns inte rätt eller fel utan man får tänka själv. Detta arbetssätt gör också att vi pedagoger har ”material glasögon” på oss överallt och samlar material för att senare hitta olika användningsområden för det i våra miljöer.

Just nu märker vi att rolleken tar stor plats i barngruppen. Därför har vi skapat en ”storbygg”, där verksamheten kan förena tankarna om att "lyssna in" barnens aktuella processer och samtidigt använda återanvänt material(kreativ återanvändning).

 Dessa stora "frigolit spillklossar" från Kinnarps har barnen byggt många olika konstruktioer med i sin rollek. Detta är en lastbil. Ratten är också från Kinnarps, egentligen underrede till en kontorsstol...men bara fantasin sätter gränser. 

En hiss  på väg upp, står tjejerna i här.

 Ett hus med fönster ut mot gården och blomlåda med sommarblommor i.

                                          Barnen har lagt golv och inrett små rum .

 Tvätten hänger på tork.

 En bil av en gammal träpall, plexigolv, stora och små kabelrullar och en ratt...

 ...På väg till stan.