Ordet ”städa” klingar väl inte så roligt i mångas öron, varken stora eller små. Idag hade några grabbar hällt ut allt duplo i duplohörnan, vilket är helt ok när man ska konstruera. Men framåt mellanmålet skulle vi ”städa upp” de klossar som inte var byggda med… dvs.många. Vi vet sen tidigare att när städa kommer på tal vill många hellre göra någonting annat. Så jag ställde fram fyra lådor och sa till grabbarna att de kunde hjälpa mig att sortera upp gula, blåa, röda och gröna klossar. Det blev en väldig fart på sorterandet och det var två stolta killar när jobbet var klart. Det blev också mycket matematik den här korta stunden. T.ex att sortera, likheter och skillnader, vilken färg fanns det mest eller minst av, det fanns stora och små klossar, det sista tävlade de om vem som hade tyngst låda och kunde lyfta den högst osv. Vi försöker fånga dessa små stunder till att utmana barnen att sträva mot målen i läroplanen. Det blir så naturligt när allt utgår ifrån ett sammanhang. Vi reflekterar ofta över hur vi jobbade förr, när alla barn skulle vara fokuserade samtidigt och dessutom samtidigt vara intresserade av det som vi pedagoger valt att barnen skulle lära sig. Allt detta skulle också ske under en samling på ca 30 min eller under en förmiddag i veckan. Undrar egentligen vad de lärde sig? Vi läste någonstans om vad barn har svarat att de lärt sig på samlingen. De svarade bl.a att de lärt sig sitta stilla, vara tysta, inte knuffas, räcka upp hand osv. Undrar om det var dessa förmågor som pedagogerna tänkt sig att barnen skulle utveckla?
Den här är gul, den ska vara i din låda!
Pojken testar mig om jag ser att han tänker lägga en blå kloss ibland de röda klossarna. När jag uppmärksammar det skrattar han och byter låda.
Så här många var de gröna klossarna!
De blåa klossarna var så här många. Kolla vad högt jag kan lyfta!
”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten" Lpfö 98