Monster av Play doo!

Play Doo är materialet som nästan blivit ett signum för förskolan. Men ibland kan det vara svårt att utveckla aktiviteten och det händer inte så mycket. Med inspiration från bloggen ”Förskolläraren” har vi utmanat barnens nyfikenhet, lust, fantasi och kreativitet med att förvandla play doo materialet till olika ”monster” och figurer. Reflektionerna och diskussionerna blev många; Finns det monster? Hur ser de ut? Kan man ha mer än två armar, ögon osv? Det hela blev ganska avdramatiserat när de själva fick vara med och skapa egna ”monster” i olika former och färger.

Framdukat för "monster tillverkning". Play doo i olika färger, piprensare, trästickor, makaroner, ögon och plastband.

Här är det bl.a. taggmonster, spindlar, tusenfotingar och larver.

En "monster vänskapskedja" som håller varandra i hand. För alla monster är vänner med varandra tror barnen.

När barnen hållit på en stund kom de på att degen blev till olika former; rund, fyrkant, hjärtan osv. Då fick de också bli monster.

Pojken som inte var med när monstertillverkningen  började, blir inspirerad när han får se vad kompisarna skapat.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer" Lpfö 98

Teknikinspirerat påskpyssel

Vem kom först hönan eller ägget? Svaret har barnen på Bäckens förskola forskat fram! Nej riktigt på så avanserad nivå är vi inte än, men vi har tillverkat hönor som kan låta! Faktiskt väldigt likt hur en äkta höna låter, påstår de som har egna!

Barnen har dekorerat dessa fina hönor med fjädrar, paljetter och blommor. Sedan häftat fast dem på en plastmugg. Genom ett hål i muggen sitter ett snöre fast på en pinne. När man rycker i snöret låter hönan.

Så här ser den ut från andra sidan.

De här tjejerna tyckte det var roligt att pröva ljudet från sina hönor. De provade att hålla den på olika sätt, men kom fram till att det lät bäst när man höll hönan rakt upp.

"I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kulturskapande som att överföra ett kulturarv - värden, traditioner och historia, språk och kunskaper - från en generation till nästa" (Lpfö 98)



Kul med kulor!

Här gör barnen upptäckter med kulor i rörelse. Dels konstruerade de tillsammans en "frigitsbana" som kulorna kunde rulla i, de upptäckte att ju fler kulor de släppte ner samtidigt ju roligare blev det. Kulorna krockade och "tävlade" med varandra. Denna aktivitet utvecklades till att de rullade kulorna till varandra på golvet och de tillverkade egna kulbanor med hjälp av rör och "lutade plan" effekten. Det var nästan magiskt att se hur de själva utvecklade aktiviteten mad hjälp av material och frågor från pedagogen.

Äntligen har de konstruerat en bana där kulorna inte trillar ut någonstans! Här hoppar flickan av försjustning, de andra barnen följer kulorna med blicken.

 Ju fler kulor dessto roligare att följa!

 Egen tillverkad kulbana! Barnen upptäckte ganska snabbt att det fanns rör i rummet och av erfarenhet visste de också att "lutande planet" är en bra princip för att rulla saker...

 ...Jippi! Där kommer kulorna. Ju mer lutning desto fortare rullar kulorna!

Varför kommer inte kulan fram?

I denna bok har vi hämtat mycket inspiration och stöttning för vårt arbetssätt, vårt förhållningssätt och vårt sätt att dokumentera. Christina Wehner-Godee "poängterar vikten av att ge barn tid och att de får chans att "hålla på" och därigenom göra nya upptäckter och få nya upplevelser. Om barnen ges möjlighet att associera och fantisera kan deras nyfikenhet hållas vid liv och därmed driva deras utforskande vidare. Som pedagog måste man då också lära sig att lyssna bättre till barnens förmågor, frågor, teorier och fantasier, men också förändra relationen mellan tid, rum och material."



Inspiration från Navet

Vi satt i dag och pysslade i skrivhörnan. Det slutade med att vi tillverkade olika flygplan, som vi filosoferade kring. Detta plan gick högt, mitt flygplan var snabbt sa en annan och mitt är spetsigt sa en tredje. Vi pratade om att flygplan flyger i luften, sedan tillverkade vi vindsnurror som en flicka döpte våra helikoptrar till. När vi pedagoger var på Navet fick vi göra olika experiment bla. fick vi i uppdrag att göra flygplan som skulle flyga på olika sätt bl.a. länge, långt eller högt osv.
Wow, vilka härliga och lärorika samtal man får varje dag på jobbet om man som pedagog är närvarande och utforskar tillsammans med barnen. Senare på dagen gick flickan tillbaka till denna aktivitet, detta tyder på att det var en aktivitet som tilltalade henne. Hon visade även fler av sina kompisar hur hennes vindsnurra fungerade, vi får forska vidare på detta tema!

Dessa två barn testade, prövade vindsnurran på olika sätt.

 Flickan ska testa vilken snurra som går fortast.

Ett, två, tre nu släpper vi!

Tolka styrdokument!

Att tolka styrdokument är inte helt enkelt, men det är ändå viktigt för att veta ”varför vi gör som vi gör” och vilket förhållningssätt vi använder. Vi på Bäckens förskola tolkar Lpfö så att vi som pedagoger måste våga lita till att barnens nyfikenhet och intressen kan utgöra innehållet i verksamheten och att det är eftersträvansvärt att som pedagog ha kompetensen att kunna lyfta fram dessa intressen, se innehållet i dem, vara närvarande i dem och låta barnens intentioner få styra verksamheten så mycket som möjligt. Betyder detta då ”låt gå” pedagogik? Ibland får vi uppfattningen att många tänker det. Men för oss är det ett sätt att se barnen som kompetenta och med förmågor om de bara får möjlighet att använda och visa dem. Det är ett sätt att se på förskolan som ett komplement till hemmet, en verkstad där barnen får prova, utforska och undersöka olika material och miljöer som de oftast inte har tillgång till i hemmet. Det är ett sätt att vilja skicka med barnen de entreprenöriella förmågorna som samhället och näringslivet kommer att efterfråga bl.a. nyfikenhet, kreativitet, initiativtagande, ansvar, samarbete, problemlösning, företagsamhet och självförtroende, men framförallt är det vårt sätt att tolka styrdokumenten.

                                                   

Detta kräver också av oss pedagoger att vi är närvarande i barnens världar, deras tankar och lärprocesser. Detta arbetssätt försöker vi sträva efter här på Bäckens förskola. Vi är fyra pedagoger och vi försöker dela upp oss i våra olika miljöer, vara närvarande, lyssna in, observera, reflektera, utmana och dokumentera barnens förmågor och lärprocesser. Vi känner alla fyra att dagarna här på ”jobbet” är så kul, spännande och utvecklande tillsammans med barnen och varandra. Det är ett utforskande, upptäckande och utvecklande varje dag här på Bäckens förskola…och på alla andra förskolor givetvis, bara vi har rätt glasögon på oss!!

Blanda rosa!

Detta har blivit en följetång här på bloggen…Flickan blandar färg! Nu är det dags för rosa! Några flickor experimenterade med färg i ateljen och nu har flickan upptäckt att röd och vit = rosa. Visst kan man ha mallar och instruktioner för att blanda färg i färgskalan, men när barnen upptäcker färg och hur den ändrar sig när de blandar den, brukar de självmant hålla på tills de upptäcker olika färger och skalor. Detta tycker vi är viktigt att barnen får tid och utlopp för, eftersom vi  märker att de lär sig bäst då dvs. när de är nyfikna, kreativa och själva reflekterar över vad som händer! Learning by doing!

Flickorna plockade fram de färger de ville använda och började måla!

Flickan som älskar att experimentera med färg upptäcker att vit och röd = rosa. Hon upptäcker också att det går att göra färgen starkare eller ljusare beroende på mer vitt eller rött!

-ROSA är min älsklingsfärg, utbrister flickan!

Tänk vilken lycka att få upptäcka hur man blandar sin älsklingsfärg...

...sån lycka att man vill fortsätta om och om igen och det blir samma resultat.

Det blir olika nyanser och man kan dekorera med pärlor och paljetter. Dessa blev dessutom senare islyktor.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära"(Lpfö 98)

Gräs och tegelstenar!

Några kanske tycker att man är lite ”annorlunda” när man kommer hem med en påse full av konstgräs och briketter till förskolan? Vi har faktiskt förståelse för det, men när man som vi ser sin förskola som ett komplement till hemmet, en ”verkstad” och framförallt ser de förmågor som barnen har och utvecklar i denna miljö, blir man kanske lite ”speedad” och försöker hela tiden hitta nya utmaningar och material för dem att utforska och använda…

…detta nya material har nu bl.a. blivit gräs till djurparken och dekorationer av olika slag. Briketterna har barnen hjälpts åt att måla till stenar och tegelstenar, som sedan har använts till byggmaterial för att skapa slott och andra byggnader.

Som sagt, lite annorlunda kanske man är!

Men man kan trösta sig med att barnen blev nyfikna och fick faktiskt samma tanke som vi...det går nog att bygga med.

Det blev så smånigom en djurpark med gräs, berg och stängsel.

Inte helt olikt Kålmården! Kanske inte elefanter och tigrar går ihop där, men det tycker barnen på Bäcken de ska göra!

Nu har det flyttat in en giraff och en noshörning också. Ska barnen hålla sams får väl djuren också göra det!

Vi kom senare fram till att stenar och tegel brukar ha en annan färg, så det fick bli grå och brun färg på briketterna.

En dags hårt arbete står på tork!

Killarna bygger en riddarborg med vattengrav.

De tycker det passar att djuren får beta på gräset.

De utvecklar sedan bygget med en bro där korna kan gå över....

....och helt plötsligt blir det "bockarna bruse bron" och killarna vill vara det elaka trollet under bron. Att det är kor istället för bockar verkar inte spela någon roll.

Det är så häftigt att få vara närvarande i barnens tankar och vara med om hur de uttrycker och "skapar" omvärlden med sina 100 språk. Här med hjälp av "språket" bygg och konstruktion.

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer.." (Lpfö 98)

                                                           



Magneter är nästan som trolleri!

Just nu har vi tillfört lite olika material i magnethörnan för att se vad barnen kommer att använda det till och för att se om de har utvecklat idéer om vad som är magnetiskt material. Materialet är bl.a. pappersark, plåtburkar, skedar och gem. Jag satt ner med barnen och observerade deras utforskande. Plötsligt märkte en av flickorna att om hon höll en magnet på ena sidan pappret och något magnetiskt material på andra sidan blev det ”trolleri”. Gemen följde efter när hon drog magneten på undersidan! Men pappret i sig fastnade inte…konstigt.

En annan upptäckt var att skeden blev ”karusell”. Flickan märkte att skeden fastnade på de magnetiska stenarna - attraherade. Sedan upptäckte hon också när hon närmade sig med ytterligare en magnet att skeden började röra på sig - repellerade…det blev en karusell!

Plåtburken var också magnetisk fick barnen lära sig, för när de stoppat i de magnetiska stenarna där i och sedan vände på burken, stannade stenarna kvar t.o.m när barnen skakade på burken satt de kvar!

Barnen bestämde att magneter fäster på: Plåtväggen, white board tavlan, element, skruvar, plåtburk, sked, stolsben, kylskåp och dörrlåset Men de fäster inte på: Trä, plast, vanlig vägg och vaxduk. Detta har vi nu skrivit ner och tänker fortsätta fylla på listan med magnetiskt och omagnetiskt material.

Detta material fanns på bordet.

Här blev det trolleri tyckte flickan...och det ser faktiskt magiskt ut när gemen flyttar sig på pappret!

Konstigt! Här fungerar inte tyndlagen tänker flickan. Jag skakar lite får jag se...nej inte då heller. För övrigt var det samma tjej som tömde ut knapparna i förra inlägget och då fungerade tyndlagen perfekt...lite spännande!

En skedkarusell!

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik ivardagen och utforska hur enkel teknik fungerar" Lpfö 98

Matte av en ”olycka”

Några tjejer tänkte sig bygga med plåtburkarna i ”byggrummet”. Plötsligt när de vänder på en av burkarna åker det ut en massa små, färgade knappar som vi brukar ha på oh-apparaten och ljusbordet. – Åh nej!!! Skriker de i kör. De hade inte sett knapparna och blev överraskade. Jag tänkte att nu får jag nog hjälpa till här. Men då började en ny lek….sortera i färger, längder och antal. Både jag och dom visste att vi inte brukar ha dessa knappar i ”samlingstrappan”, men jag hade inte hjärta att inte låta dem fortsätta, utan satte mig ner och tog på mig ”matteglasögonen”. Vi satt en lång stund och bara samtalade om de olika begreppen som uppkom.  Snacka om att det blev ”matte av en olycka”.

Åh nej!! Knappar överallt!



Istället för att plocka tilbaks dem i burken börjar tjejerna sortera och lägga rader.

Det var mååååånga knappar, så det tog en stund att lägga alla på "rätt ställe", under tiden kunde vi samtala om och jämföra  olika begrepp såsom antal, längder, färger, mönster, likheter och skillnader.

När tjejerna kände sig färdiga var det inga problem att plocka tillbaka knapparna i burken....

....och de kunde fortsätta bygga med burkarna som var tanken från början.

Skriften Förskola i utveckling skriver:

"För att matematiken ska kunna utvecklas i lek och lustfyllt lärande måste behovet av matematik uppmärksammas utifrån barnens egna erfarenheter. Precis som matematiken i allmänhet utvecklas i socialt samspel utmanas också barns tankar om matematik i samspel med förskolans personal".

Lustfyllt med språket!

Läste i ”Pedagogiska magasinet” en artikel av forskare som var kritiska till Bornholmsmodellen i förskolan. Intressant tyckte vi för vi har också funderat på om det är rätt metod? Artikeln menade att man med Bornholmsmodellen ”isolerar” språket till speciell ”färdighetsträning”. De uttryckte att det är viktigt att istället läsa böcker, sagor och träna språket i de sammanhang som dyker upp. Det är givetvis inte fel att också ramsa, tramsa, klappa stavelser och hitta korta, långa och sammansatta ord osv. Men deras undersökning visade att det lästes väldigt lite i förskolan. Framförallt att innehållet i böckerna verkar vara av underordnad betydelse.

Ur Pedagogiska Magasinet nr 1 (Ulla Damber, Jan Nilsson, Camilla Ohlsson)

”En företeelse som däremot tycks vara mycket vanlig och ha hög prioritet är mer strukturerad och formaliserad språkträning, ofta inspirerad av den så kallade Bornholmsmodellen. Den mest relevanta beskrivningen av detta är isolerad färdighetsträning för det mesta tömd på allt annat innehåll än språk.

I läroplanen finns emellertid mera övergripande formuleringar kring språk och språkutveckling. Här står bland annat att barnen ska utveckla intresse för skriftspråket och förståelse av symbolers kommunikativa funktioner och att förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling. Den slutsats vi kan dra är att pedagogerna på de förskolor som fanns med i vår undersökning verkar ha tolkat detta så att barnens språkutveckling stimuleras av formaliserad, isolerad färdighetsträning och inte genom läsning av och samtal kring skönlitterära texter inom ramen för ett övergripande kunskapsinnehåll […] Var det verkligen menat att det var så det skulle vara?”

En viktig utgångspunkt för språk- och kommunikationsarbetet här på Bäckens förskola, är att det ska utgå ifrån barnens erfarenheter och tankar, vara roligt, spännande och sättas i sitt sammanhang. Ett exempel är den favoritbok som barnen har fått: ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. De kan sitta hur länge som helst och uttrycka hur elefanterna ser ut. Tyvärr har nästan vi pedagoger tröttnat på boken, så vi kom på ett sätt att lösa ”problemet”. Vi målade av bilder och text och satte upp på ”plåtväggen” i hallen. Så nu står barnen i hallen och kommenterar och flyttar runt text och bild. De frågar – Vad står det här? Också sätter de rätt text under rätt bild.

Ipaden är också ett ypperligt verktyg för språk och kommunikations utveckling, samtidigt som det är lustfyllt. Ofta sitter barnen också två och två när de arbetar med ipaden, då blir det naturlig kommunikation under tiden. Vi märker ibland hur de barn som inte pratar så mycket annars visar engagemang och inte alltid tänker på att de faktiskt använder språket när de engageras av ipaden och kompisarna.

Ytterligare en dimension på språket är att använda ”Tecken som stöd” (Teckenhattens material). Då får barnen ytterligare ett verktyg att använda sig av för att uttrycka sig. Vi har bestämt oss för att prova materialet i barngruppen. Vi tänker att det kan gynna alla barn, men framförallt barn med annat modersmål och de språksvaga barnen.

Återigen tror vi att det är viktigast att vara närvarande pedagoger i olika sammanhang och samtala, benämna, fråga och skoja med språket tillsammans.  

Favoritboken!

Detta är: en taggig, lila elefant och en kanariegul myra + en blommig, spenatgrön elefant med oranga blommor, violetta pistiller och ceriseröd hatt + en turkosblå elefant med pepparkaksbrun hatt och vågig rygg.

Vi läser och Flickan hittar rätt elefant!

Pojken rycker i flickans tröja och vill bekriva en av elefanterna!

Här finns alfabetet i nederkant som barnen kan dra upp på ipaden.

Här får alla bokstäver ett ljud och sätts ihop till ordet på bilden!

Vi har lånat materialet på "Språkoteket"

"Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnens nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen" Lpfö 98

"Förskolan ska sträva efter att varje barn uitvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra" Lpfö 98